Jag har alltid haft så svårt för presentationen av människor,som görs med.Hon/Han är lärare,affärskvinna,frisör etc.Kanske för att jag alltid tyckt lite synd om dom som bara är sitt yrkesarbete i första hand.Varför säger ingen:Jag är äventyrerska,vandrare,människokännare osv.

Det börjar ju tidigt,med att vi frågar barn.Vad skall du bli när du blir stor?

Formella yrken fås oftast som svar.Projicerade från vuxenvärlden=du är ingen,om du inte har ett yrke.

När frågade du ditt barn respektive barnbarn.

Hur är det? Skall du bli en RIKTIGT JÄMNSTÄLLD OCH DEMOKRATISK MÄNNISKA

ÄLSKA DIN NÄSTA OCH VÄRNA DET GODA I VÄRLDEN?????

Du kan ju visa hur man är/gör.Precis på samma sätt som du lär ut snickarkonsten,sömnad,bokstäver och siffror.

Jag tror inte det är så svårt

Men en av framtidsresultaten skulle kanske bli.ATT det som hände utanför

Önsköldsvik inte händer igen ,där eller någon annan stans.

Jag känner så starkt att vi måste börja prioritera.VILKA VI ÄR,OCH HUR VI BETER OSS MOT VARANDRA!

Då startar det hos dej och mej.När vi frågar de små liven.

Vad skall du bli lille vän?DU SKULLE PASSA ATT BLI EN RIKTIGT GOD MÄNNISKA OCH VANDRERSKA!!t